Idag blev det så dags att gå till Järnkorset, Cruz de ferro, det kanske mest kända landmärken på Caminon. Ett par kilometer uppför i mörkret men med gryningen på väg, och så var jag där. Jag la dit en sten som traditionen bjuder, helst en sten hemifrån, men en spansk sten fick duga.

Sen var det 6 kilometer med lätt uppförsbacke till Caminons högsta punkt, 1505 meter. Konstigt nog fanns ingen markering utmed stigen. Utsikten var det heller ingen, eftersom jag stog mitt i ett moln 😁

Vägen ner var till en början inte så farlig, men rätt snart började en komplicerad nedstigning med brant lutning och mycket lösa stenar och vassa klippor.

I Molinaseca tog den branta delen av nedstigningen slut, och jag slog följe med ett gäng spanjorer som jag träffat kvällen innan. Mycket trevligt sällskap, men det gick nog lite snabbare än vad som jag nog borde ha som tempo.

Väl i Ponferrada kom vid snabbt till vandrarhemmet med den vanliga rutinen. Eftersom det är söndag är nästan inget öppet men vi hittade en mack med lite livsmedel där vi köpte lite mat och gick tillbaka och åt.

Min kropp ville inte riktigt fungera som vanligt, troligen för mycket värme och för lite vätska på en lite för lång vandring… Nu är det lite bättre, men inte helt ok.

Väskan är packad för morgondagen, så godnatt!

Resten av bilderna kommer imorgon, för trött nu.

Garmin: länk

Idag var det en lagom vandring, började rätt lätt i ett par kilometer, sen blev det lite stigning men inte mycket.

Efter ett par timmar kom jag till El Ganso, och där skulle det finnas ett café, men det var stängt. Lyckligtvis tänkte jag till och gick ner mot huvudgatan som ledde ut ur byn, och där fanns en liten affär/café, så det blev en enkel frukost iaf!

Snabbt ut på vandringen igen, och det fortsatte svagt uppför nästan istort sett hela dagen.

Vid Rabanal blev det dags för en riktig frukost med rostat bröd, kaffe och Aquarius.

Från Rabanal blev vandringen betydligt brantare, och vägen blev till en stig uppför berget. 6 kilometer senare kom Foncebadón inom synhåll, och dagens mål var nått.

Ett tag övervägde jag att gå vidare, men nästa samhälle var 11 km bort, och jag kände inte för 2,5 timme vandring till.

Hamnade på vandrarhemmet Monte Irago, väldigt trevlig och otroligt fina vyer. God mat och trevliga pilgrimer fanns det också 🙂. Idag hoppade jag över tvätten, och det skulle visa sig positivt, för på eftermiddagen kom en rejäl regnskur så allas kläder blev blöta igen, och hela sovsalen blev full med kläder.

Nu är det dags för kvällsrutinen, så jag önskar alla en god natt!

Garmin: länk

Idag var det alltså dags att ta bussen för att lyckas komma till Santiago innan den stora helgdagen 25 juli. Léon till Astorga tog ungefär 45 min, och jag la märke till att Caminon gick precis bredvid den tungt trafikerade vägen nästan hela sträckan, så det var nog inte så dumt val att ta bussen just denna delen.

Väl framme i Astorga tog jag ett varv runt katedralen, som tyvärr inte hade öppnat, och drog sedan vidare till nästa stopp på Caminon, Murias. Väl där tog det ett tag innan vandrarhemmet öppnade, men det visade sig vara ett lugnt och trevligt vandrarhem.

En nackdel med Murias, som gör att jag ångrar att jag stannade här, är att det är helt dött. Inga caféer, en bar som sällan har öppet, inga restauranger, inget. Lyckligtvis lagade värden lite mat till mig, så hungrig är jag inte. Men hade jag inte väntat på att vandrarhemmet skulle öppna kunde jag gått ett par timmar till och hamnat i Santa Catalina som verkar vara mer befolkat. Man lär sig så länge man lever…

Nu börjar hemlängtan komma på allvar, och det är två veckor kvar innan flyget går. Min fru verkar sakna mig också, det är ju trevligt 😉

Dags att göra sig iordning för morgondagen, så godnatt!

Garmin: länk

Idag var det alltså dags för en vilodag, och framförallt mina fötter var tacksamma för det 😁

Helt stillasittandet blev det dock inte. Det blev besök på katedralen, en kyrka och Gaudi-museet.

Först ut var katedralen, en rejält stor kyrka, men som till skillnad från Burgos ljusa katedral var mycket mörkare men med otroligt fina fönster i färgat glas.

Gaudi-museet, eller Gaudis House of the Dragon som det kallas, är en byggnad som inte riktigt matchar Gaudis övriga verk, men en hel del detaljer skvallrar ändå om att det ligger mycket tankeverksamhet bakom.

På sena eftermiddagen träffade jag först Matt från Australien och tog ett par öl och snackade lite, vi kommer troligen inte ses mer på Caminon då jag går på medan Matt stannar för några vilodagar. På väg tillbaka till hotellet stötta jag på mina nya vänner från Nya Zeeland (min epost), och vi kommer också skiljas ett tag, men förhoppningsvis träffas vi återigen i Santiago.

Nu är det dags att förbereda morgondagen, först buss till Astorga på grund av en nationell helgdag i Santiago, kolla runt lite i Astorga, men även en kort vandring på 5 km till nästa vandrarhem.

Godnatt!

Idag var det en kortare och lättare vandring, så jag tog en rejäl sovmorgon, ända till 6:00 😉. Dessvärre var det en kille som bestämde sig för att packa ur och i hela sin väska vid 5:40, och inte särskilt tyst…

Vandringen svängde from tidigare sydvästlig till nordvästlig riktning, lite ovant att ha den uppåtgående solen till höger istället för rakt bakom 🙂.

Gick tillsammans med ett par från Nya Zeeland, som jag träffade för några dagar sen, den första biten, och det var trevligt med lite sällskap.

Vid drygt 6 km blev det minifrukost på ett café, och sedan blev det lite ensamvandring. Blev en liten frukost till efter ytterligare 7 km, och sen var det bara att traska på sista 5 kilometrarna ner till Léon. Man ser tidigt nästan hela Léon eftersom man kommer från en höjd.

Nästan framme vid centrum fanns det en pilgrimsinfo där de förklarade lite vad man kunde kolla på. Trevligt och informativt!

Slog följe med paret från NZ igen, och vi hamnade på en bar för att vänta in incheckningstiderna på våra respektive boenden. Dagen till ära hade jag bokat hotellrum, med nackdelen att jag fick vänta till 15 för att komma in. Skönt med eget rum, AC, riktiga lakan i sängen!

Till middag blev det Burger King, och det var en av de sämsta hamburgarna jag ätit 🫤 Fördelen var fri påfyllning av drickan i 60 minuter.

Nu är det dags att sova, och imorgon får jag sova så länge jag vill för det är en vilodag för att förhoppningsvis läka kroppen efter all vandring. Har faktiskt haft lite problem med hälsenorna sista dagarna, så vi får hoppas att de läker snabbt!

Godnatt!

Garmin: länk

Dagen startade tidigt, 4:30 var jag iväg. Som sagts tidigare så tycker jag om att gå i mörkret, men det kommer ju med en del nackdelar som att kaféerna de närmsta 10-12 km sannolikt inte öppnat. Idag fick jag gå nästan 21 km innan jag kom förbi ett öppet café, då smakade det rätt gott kan jag lova.

Resterande dryga 6 km gick i lite lagom takt, och lyckligtvis så hade de planterat träd utmed gångvägen så att det åtminstone bitvis blev lite skugga. Uppskattades mycket!

Väl framme i Mansilla var jag som vanligt lite för tidigt för vandrarhemmets öppettider, så jag satte mig på ett café som även hade en charkdisk där det hängde massa rökta köttbitar och korvar och massa trevligt. Jag nöjde mig med en ost- och skinkmacka, en otroligt trevlig smakupplevelse,

Sen blev det standardrutinen, duscha, tvätta, sova, och sen satt vi o pratade lite. Lite snabbmatsmiddag och nu är det dags för att fixa väskan för morgondagen, som lyckligtvis är lite kortare, och jag har ett hotellrum som väntar på mig i Léon, där jag ska stanna en dag extra för att vila fötterna.

Garmin: länk

Det som sagts tidigare om att “mesetan” är enformig verkar stämma ganska bra, grusvägar bredvid bilvägar mellan spannmålsfält hela tiden. Men tråkigt vet jag inte, inte om man är van vid östgötaslätten iaf.

Startade 5:15 och traskade på till San Nicolás del Real Camino där det blev en kaffe och en Napoletana, sen mer traskande till Sahagún där det blev lite mer kaffe och en läsk för lite socker.

Vid 11-hugget kom jag fram till Bercianos del Real Camino och vandrarhemmet Perala. Modernt och ändamålsenligt med fyra sängar i varje rum och ett badrum per rum. Även ett trevligt allrum, även om vi inte var så många på plats.

Det blev middag på vandrarhemmet, en 3 av 5, men det var smidigt.

Nu är väskan packad för morgondagen och jag väntar bara på att temperaturen ska sjunka på rummet innan läggdags, blir en lång vandring imorgon så upp 4:15.

Garmin: länk

Käre vänner vilka långa ortsnamn de har här nere…

Idag var en synnerligen händelsefattig dag. Eftersom det var en relativt lång vandring idag, 27 km, startade jag tidigt, ca 4:30.

Vägen ut ur Carrión gick förbi ett kloster, där det såg ut som att de redan var uppe 😱

Nästan direkt började vandringen följa en större bilväg, och så skulle det fortsätta nästan hela vandringen. Landskapet var till största delen spannmålsfält efter spannmålsfält vart man än såg.

Frukost efter 17 km, sen ut på vägen igen, och efter 9 km till kom jag fram till vandrarhemmet. Eftersom det är söndag är i stort sett allt stängt, men lyckligtvis har vandrarhemmet både bar och restaurang. Första ölen blev dock en överraskning, för den kom med en skål med oliver och syltlök. Inte jätteförtjust i oliver, men man var ju tvungen att äta upp för syns skull…

Maten blev en trerätters med rissoppa med kanin, grillad fisk och inlagda äpplen som efterrätt.

Nu har jag fixat färdigt allt för morgondagen, och väntar på att temperaturen i sovsalen ska sjunka en aning. Imorgon blir det sovmorgon till 5 😁

Garmin: länk

Dagen började med enkla vägar ut ur Frómista och sen följde de parallellt med en bilväg.

Vid Población de Campos gick det välja ett antal alternativa vägar, och jag valde en som gick längs en ganska stor å. Till en början var vägen väldigt fin och det gick hålla högt tempo, men efter ett tag blev vägen mer och mer igenväxt, och till slut valde jag att lämna den nu knappt gångbara stigen och gick ut till bilvägen igen.

Ryktet på Google sa att det skulle finnas ett öppet café i Revenga de Campos, men väl där var det inte öppet så jag gick vidare. Inte heller nästa samhälle, Villarmentero de Campos, hade något öppet café, så än en gång fick jag gå vidare.

I Villalcázar de Sirga fanns det så äntligen ett öppet café, och jag fick faktiskt en av de bättre frukostarna på länge.

Efter frukost var det dags att ge sig ut på de sista fem kilometrarna, och vandringen fortsatte bredvid den stora bilvägen. Sakta uppför i tre kilometer och sen sakta nerför, och till sist var jag i Carrión de las Condes.

Vandrarhemmet för dagen drivs av ett gäng nunnor, och det är väldigt rent och trevligt. Inga våningssängar och bra avstånd mellan sängarna var skönt!

Middagen blev en enkel mikro rätt med en Fanta till, och nu är det dags att fylla på vatten och packa ner det som går i ryggsäcken. Imorgon är det en längre vandring, 26-27 kilometer, och den finns inga samhällen förrän efter 17 km, så ett par äpplen får åka med som färdkost.

Godnatt!

Garmin: länk

Vandringen för dagen började med några kilometer lätt grusväg, men sen kom backen som i folkmun kallas för mördarbacken (killer hill). Ja, jo, brant var den ju, 12%, men klart görbar, tog en halvtimme upp.

Väl uppe bredder en platå ut sig med fina vyer både bakåt o framåt. Om det nu varit lite ljusare så man sett något… därav inga bilder från dessa delar.

Väl uppe på platån så tog det inte lång stund innan det var dags att gå nerför igen, och efter några kilometer blev det dags för frukost i Itero.

Ut på vägen igen, nu på grusväg mellan nysådda fält som vattnades konstant, måste gå åt enorma mängder vatten!

Paus i Boadilla där solskyddet kom på, för det var dags för värmen att göra sig rejält påmind. Resten av vägen använde jag dessutom ett solparaply, men vet inte om det var så hjälpsamt, kanske om man går mer på eftermiddagen.

Framme i Frómista efter en vandring utmed en kanal blev det väntan på vandrarhemmet, duscha och vila. Gick för omväxlings skull ut i fikade lite på eftermiddagen, väldigt svalt o skönt inne på bageriet.

Framåt halv sju blev det middag, och nu är det dags att förbereda morgondagen och sedan sova när det svalnar lite grann. Godnatt!

Garmin: länk