Sista vandringsdagen… den är nästan lite overkligt över det hela.

Idag tror jag att många var lite extra laddade, många började röra på sig tidigt. Själv kom jag iväg lite efter 6, hade ju ett par kilometer extra eftersom jag stanna innan O Pedruzo igår.

Lugn start, trevligt att gå i mörker igen. Lite tråkigt att andra pilgrimer går och pratar högt, men det får man ta, det är ju deras Camino också 🙂

Efter någon timme kom jag till första cafét, så ordentlig frukost. Stötte på Andres från Colombia igen, länge sen sist. Han går dock betydligt snabbare än mig, så han försvann snart bortåt vägen.

Blev en fika efter någon timme till, och sen ut på vägen igen.

Stötte på Carmen från Italien som jag träffade för ett par dagar sen på ett café, och vi höll sällskap ända till Santiago. Trots lite språkförbistring kunde vi ändå prata om allt från motorcyklar till lingvistik. Blev ett dryckesstopp 6-7 kilometer utanför Santiago, och sen gick vi på.

Vid 11-tiden kom vi fram till utkanten av Santiago, och efter en timme med allt tätare och äldre bebyggelse kom vi så fram till katedralen i Santiago!

Carmen gav sig in i katedralen för att vara med på en mässa, och jag gick runt ett tag och letade efter andra bekanta för att se om de hunnit fram. Tyvärr var det inga jag kände, och efter en halvtimme gick jag ner till pilgrimskontoret för att få mitt intyg.

Efter utfärdat intyg gick jag tillbaka till katedralen och letade lite till, men sen drog jag vidare till lunch och hotell. Blev kebabtallrik 😁

Hotellet låg en bit bort, och det var lite skönt att komma från trängseln kring katedralen. Efter dusch, vila och ett varmt bad i badkaret tog jag tag i att sortera packningen så att ryggsäcken kan skickas hem till Sverige imorgon. Kvar har jag en liten väska med det nödvändigaste.

Gick till en mataffär och köpte en Caesarsallad och lite melon, det blev en rätt ok middag faktiskt.

Nu är det dags att sova, blir lite ovanligt att inte behöva gå upp tidigt för att vandra imorgon 🙂 Godnatt!

Garmin: länk

Så, idag var det dags för nästa sista vandringsdagen, och det blev en rätt lugn och trevlig vandring på 18 km.

Vandringen gick lite lätt upp och ner hela vägen, inte så långa plana sträckor. Frukosten nr 1 kom efter 1,5 h, frukost nr 2 efter ytterligare en timme, och tills sist en dryckespaus efter ännu en timme.

Känns som att det blir fler o fler på vägen, och mycket ungdomar i 20-årsåldern. Trevliga för det mesta, men det pratas och skriks lite mycket, något som man knappast stött på tidigare under Caminon.

Hamnade på ett trevligt litet vandrarhem en bit innan O Pedruzo, med mycket trevlig personal. De förklarade hur allt funkade i närområdet, restauranger, affärer och vad man ska tänka på när man lämnar imorgon. Erbjöd även skjuts till närmsta stormarknad, men senare visade det sig vara stängt pga en lokal helgdag.

Pizza med hemkörning blev det till middag idag, kändes lagom som lunch/middag.

Dags att sova, godnatt!

Garmin: länk

Dagens vandring var nog en av Caminons trevligaste, inte så lång, 15 km, inte så superbranta backar och ett par trevliga fikaraster.

Vägen ut ur Melide gick snabbt, och även om det var en uppförsbacke var den väldigt kort, och sen var det relativt platt för några kilometer.

Efter en av de få rejäla uppförsbackarna var det dags för frukost nr 1, kaffe och kaka med en cocacola som dessert. Sen vandra vidare i en väldigt trevlig vandringstemperatur, typ 15 grader.

Andra stoppet kom efter någon timme till, empeñadas, och sen var det sista kilometerna in till Arzúa, som naturligtvis var lätt uppför 🙂

Trevligt vandrarhem med nästan eget rum, och det blev en kebab med bröd till middag för att bryta den spanska kosten.

Imorgon är det en något längre vandring, men under 20 km om jag tolkar kartan rätt. God att!

Garmin: länk

Idag var vandringen inte så lång, så starten gick inte förrän lite innan 7. Ovanligt att börja gå i dagsljus 🙂 Vädret var lite osäkert redan från start, men första timmen höll det iaf upp.

Den här vandringen började faktiskt i lätt nedförsbacke, så fötterna fick komma igång i lugn o ro. Det brukar ta 10 minuter innan fötterna är ok på morgonen, så slipper man trappor och uppförsbackar är man glad!

Snart kom dock uppförsbackarna, även om de inte var jättebra ta.

Efter en timme blev det frukost på ett bageri, och det var nog den största mackan jag ätit på mycket länge, fick till och med be om en påse för att ta med mig halva till lunch 😁.

Sen kom regnet, det första på hela Caminon för min del. Det varade dock inte så länge, en kvart eller så. Men ponchon och regnskyddet för ryggsäcken fungerar iaf!

Dagen gick mycket upp och ner fram till några kilometer innan Furelos, där det finns en gammal romersk bro man går över. En kort stund senare når man Melide, och där stannade jag för dagen.

Tempot idag var väldigt lugnt, skönt för kroppen att inte behöva stressa så långt som det brukar vara. Rasterna var också lite extra långa.

Till middag idag blev det en regional delikatess, bläckfisk. Gott i början, men sen mest ok.

Nu sovdags, godnatt!

Garmin: länk

Portomarín visade sig vara ännu en stad där man lagt en rejäl uppförsbacke vid utfarten för vandringsetappen. Lyckligtvis var den brantaste delen bara ett par kilometer, sen planade det ut lite grann och blev ganska måttliga uppförsbackar, även om det var många av dem.

Idag tog det också drygt ett par timmar innan frukost, rostad macka och kaffe, och sen ytterligare en timme av vandring utmed en väg innan nästa stopp för lite kaffe. Ett tredje stopp togs ett par timmar senare för lite läsk, man måste ha lite socker på vägen 😁

Som sagt, idag var det bra underlag för vandring, men det kändes som att det gick uppför nästan hela vandringen.

Palas de Rei var helt dolt av träd innan man plötsligt var inne i staden, en stad som kändes betydligt trevligare än Portomarín.

I väntan på checkin åt jag på en bar precis bredvid, och de hade en av de bättre luncherna hittils, väldigt enkelt, köttbullar och grönsaker. Sköljdes naturligtvis ner med en öl för att fira framkomsten.

Vid sjutiden gick jag för första gången på en pilgrimsmässa i kyrkan intill, en rätt vanlig gudstjänst även om nästan allt var på spanska. Pilgrimerna fick säga från vilket land man var, och sen fick vi en välsignelse över färden och för er där hemma som följer oss.

Nu är det sovdags, men imorgon blir det sovmorgon till 6:30 eftersom det bara är 15 km till nästa stopp. Godnatt!

Garmin: länk

Som vanligt var jag först ut från vandrarhemmet, och det kändes bra att vara på väg igen. Det är dock inte schysst att lägga en massa trappsteg och uppförsbackar på väg ut ur stan, mycket bättre när det sluttar nerför så kroppen får komma igång lite sakta. Men i Sarria är det alltså uppför.

Stötte på mitt gäng med en japanska, en Korean och en amerikan precis vid utfarten från Sarría, och vi pratade en liten stund men sen satte de av i ett lite högre tempo än vad jag tycker är bra. Vi sa hej då en sista gång, de ska gå längre än jag idag, och jag gick ensam vidare i mörkret.

En hel del uppför i början, men efter ett tag blev det väldigt svagt uppför så inte så farligt. Dåligt med caféer idag, fick vänta nästan tre timmar innan första. Sen gick det sakta nedför med ett fåtal uppförsbackar nästan ända till Portomarín. Sista biten ner till staden är ganska besvärligt, men väl nere är det bara över en bro och sen är man inne i stan.

Några kilometer innan Portomarín kom avståndsmarkören för 100 km kvar, så nu är jag alltså inne på sista 10 milen!

För första gången blev det att jaga sovplats då jag inte bokat i förväg (gör inte om mitt misstag, boka alla nätter mellan Sarría och Santiago!). På två ställen blev det nej, men damen på det andra stället ringde runt och hittade ett rum i ett annat vandrarhem.

Dagen till ära, det är ju trots allt min födelsedag, blev det pizza till middag. Pizzan var väl ok, men i te mer än så.

Nu är det dags för att göra iordning allt för morgondagen, och ikväll blir det regnkläderna överst i väskan då det troligen blir lite regn imorgon och de närmsta dagarna.

Godnatt!

Garmin: länk

Så var det dags för sista delsträcka innan massturismen flödar Caminon.

Stor del av dagen gick i dimmans tecken, bitvis så tät att dent blev droppar även på kläder och armar.

Första delen var det en hel del uppför så hjärtat fick lite motion även idag 🙂. Efter den värsta klättringen kom jag fram till en spegeldamm med en stor snäcka bakom, och där träffade jag på Joe från Georgia, och vi satt o pratade lite. Sen fortsatte vandringen uppåt fram till Montán, där det finns ett donationscafé, där vi stannade för lite vila och lite fika. Skulle klappa en katt, men lyckades skrämma den så det blev blodvite på mig istället.

Efter Montán gick det som sagt mest nedför, och efter en stund kom jag till Pintín, där det blev lite mer frukost. Sen vidare ner de sista 6-7 kilometrarna till Sarría och vandrarhemmet Casa Peltre.

Relativt enkel dag, 18-19km.

Nu dags att sova, godnatt!

Garmin: länk

Jahopp, det som går upp måste också komma ner, det gäller även pilgrimer på Caminon, och idag var det dags för nedstigning igen.

Första tredjedelen gick både neråt, men också uppåt, och på en del ställen väldigt snabbt uppåt. Dock inte till högre höjder än gårdagens, men man undrar om man inte skulle bygga broar istället för att slippa en massa ner och upp. Mycket fina vyer var det dock!

Andra tredjedelen började efter Alto de Poi, högsta punkten, och det blev en hel del vandring med knapp märkbar nedstigning, för att under sista tredjedelen bli lite mer brant nedstigning, sådär så man måste bromsa sig hela tiden.

Det blev många fikapauser under vandringen, dela för att möjligheten fanns, dels för att jag bokat ett hotellrum som inte öppnade förrän 15, så varför stressa 😁.

Framme i Triacastela blev det ett trevligt samtal med en japansk kvinna som heter Sashi över en öl (vi har träffats av och till senaste dagarna, men inte pratat så mycket). Bra sätt att lära sig mer om samhällsutveckling och kultur på andra sidan jorden.

På tal om inget annat så verkar alla extremt fascinerade att vi har så mycket semester i Sverige, särskilt de av oss som har 35 dagar. Flera av de andra pilgrimerna är antingen pensionärer eller har helt enkelt sagt upp sig från sina jobb för att kunna gå Caminon.

Nu är det dags att runda av för dagen, godnatt!

Garmin: länk

Så kom då dagen som många fruktar, vandringen upp till O Cebreiro, och då framförallt de sista 6-7 kilometrarna där stigningen verkligen blir påtaglig, liknande den över Pyrenéerna.

4:15 stod det på klockan då vandringen drog igång, och vägen gick vindlande kring en dalgång utan någon egentlig stigning första milen fram till Trabadelo, och knappt någon stigning till Valcarce heller.

Där blev det dock frukost på Rock n Roll Pizza Bar, dock ingen pizza 😉. Visade sig att stället delvis ägdes av en danska, så blev lite snack på skandinaviska igen, precis som med norskan för ett par dagar sen.

På vägen träffade jag dessutom på en amerikan, Scott Linnyrd, med rötter i Sverige, från Linneryd utanför Vaggeryd, och jag fick lite familjehistoria. Kunde sprida lite kunskap om varifrån ortsändelsen -ryd kommer från (ordet rödja, att bränna, från att bränna skog för att ge plats för åkermark och bostäder).

Efter frukost gick det vidare lite lätt uppför till Las Herrerias, där det blev lite fika, och sen började stigningen på allvar!

Efter några kilometer finns det möjlighet till lite vila och vätskeintag i La Faba, och därefter är det dags för sista kilometrarna uppför för att till sist nå O Cebreiro på 1300 meters höjd. En stigning med 660 meter de sista 6 kilometrarna, det är ganska mycket!

När jag kom fram mådde jag oförskämt bra, men efter ett tag fick jag frossa och stelnade till i hela kroppen. Lyckligtvis släppte det efter några timmar, och det går förhoppningsvis bra resten av vägen till Santiago.

Nu är det dags att sova, godnatt,

Garmin: länk

Idag var det återigen en avfärd i mörkret, främst för att hinna fram i god tid innan värmen slog till.

Det tog flera kilometer att komma ut ur staden, så det hann nog gå drygt en timme innan tätbebyggelsen byttes ut mot lite natur. Och med lite så menar jag faktiskt lite, för på dagens sträcka låg samhällena tätt, bara några kilometer mellan varje. Det var bara på slutet som det blev en längre sträcka grusväg utan bebyggelse.

Fördelen med mycket samhällen är att det finns caféer med bra mellanrum, så två timmar in blev det en första frukost, två timmar senare en andra frukost, och två timmar senare framme i Villafranca och lite dryckesintag i väntan på att vandrarhemmet skulle öppna.

Dagens landskap var blandat, en del åkrar men även lite skog, och det var lite upp och ner, främst den senare tredjedelen. Det märktes inte minst på att skenbenen började göra ont i varenda nerförsbacke och benen var väldigt tunga i uppförsbackarna, troligen på grund av gårdagens hårda nedstigning.

Vandrarhemmet De la piedra var väldigt fint, jag fick en bädd i en sal med fem bäddar avdelade i två mindre delar så det känns nästan som eget rum med ett delat badrum. Passade dagen till ära på att tvätta byxorna, första gången på tre veckor, så nu är de nästan rena 😁.

Nu är det sovdags, blir en väldigt tidig start imorgon, jag vill ge mig en chans att nå O Cebreiro, men La Faba finns som backup om de många hundra höjdmetrarna skulle visa sig för mycket. Gonatt!

Garmin: länk