Idag var det alltså dags att ta bussen för att lyckas komma till Santiago innan den stora helgdagen 25 juli. Léon till Astorga tog ungefär 45 min, och jag la märke till att Caminon gick precis bredvid den tungt trafikerade vägen nästan hela sträckan, så det var nog inte så dumt val att ta bussen just denna delen.

Väl framme i Astorga tog jag ett varv runt katedralen, som tyvärr inte hade öppnat, och drog sedan vidare till nästa stopp på Caminon, Murias. Väl där tog det ett tag innan vandrarhemmet öppnade, men det visade sig vara ett lugnt och trevligt vandrarhem.

En nackdel med Murias, som gör att jag ångrar att jag stannade här, är att det är helt dött. Inga caféer, en bar som sällan har öppet, inga restauranger, inget. Lyckligtvis lagade värden lite mat till mig, så hungrig är jag inte. Men hade jag inte väntat på att vandrarhemmet skulle öppna kunde jag gått ett par timmar till och hamnat i Santa Catalina som verkar vara mer befolkat. Man lär sig så länge man lever…

Nu börjar hemlängtan komma på allvar, och det är två veckor kvar innan flyget går. Min fru verkar sakna mig också, det är ju trevligt 😉

Dags att göra sig iordning för morgondagen, så godnatt!

Garmin: länk

Idag var det alltså dags för en vilodag, och framförallt mina fötter var tacksamma för det 😁

Helt stillasittandet blev det dock inte. Det blev besök på katedralen, en kyrka och Gaudi-museet.

Först ut var katedralen, en rejält stor kyrka, men som till skillnad från Burgos ljusa katedral var mycket mörkare men med otroligt fina fönster i färgat glas.

Gaudi-museet, eller Gaudis House of the Dragon som det kallas, är en byggnad som inte riktigt matchar Gaudis övriga verk, men en hel del detaljer skvallrar ändå om att det ligger mycket tankeverksamhet bakom.

På sena eftermiddagen träffade jag först Matt från Australien och tog ett par öl och snackade lite, vi kommer troligen inte ses mer på Caminon då jag går på medan Matt stannar för några vilodagar. På väg tillbaka till hotellet stötta jag på mina nya vänner från Nya Zeeland (min epost), och vi kommer också skiljas ett tag, men förhoppningsvis träffas vi återigen i Santiago.

Nu är det dags att förbereda morgondagen, först buss till Astorga på grund av en nationell helgdag i Santiago, kolla runt lite i Astorga, men även en kort vandring på 5 km till nästa vandrarhem.

Godnatt!

Idag var det en kortare och lättare vandring, så jag tog en rejäl sovmorgon, ända till 6:00 😉. Dessvärre var det en kille som bestämde sig för att packa ur och i hela sin väska vid 5:40, och inte särskilt tyst…

Vandringen svängde from tidigare sydvästlig till nordvästlig riktning, lite ovant att ha den uppåtgående solen till höger istället för rakt bakom 🙂.

Gick tillsammans med ett par från Nya Zeeland, som jag träffade för några dagar sen, den första biten, och det var trevligt med lite sällskap.

Vid drygt 6 km blev det minifrukost på ett café, och sedan blev det lite ensamvandring. Blev en liten frukost till efter ytterligare 7 km, och sen var det bara att traska på sista 5 kilometrarna ner till Léon. Man ser tidigt nästan hela Léon eftersom man kommer från en höjd.

Nästan framme vid centrum fanns det en pilgrimsinfo där de förklarade lite vad man kunde kolla på. Trevligt och informativt!

Slog följe med paret från NZ igen, och vi hamnade på en bar för att vänta in incheckningstiderna på våra respektive boenden. Dagen till ära hade jag bokat hotellrum, med nackdelen att jag fick vänta till 15 för att komma in. Skönt med eget rum, AC, riktiga lakan i sängen!

Till middag blev det Burger King, och det var en av de sämsta hamburgarna jag ätit 🫤 Fördelen var fri påfyllning av drickan i 60 minuter.

Nu är det dags att sova, och imorgon får jag sova så länge jag vill för det är en vilodag för att förhoppningsvis läka kroppen efter all vandring. Har faktiskt haft lite problem med hälsenorna sista dagarna, så vi får hoppas att de läker snabbt!

Godnatt!

Garmin: länk

Dagen startade tidigt, 4:30 var jag iväg. Som sagts tidigare så tycker jag om att gå i mörkret, men det kommer ju med en del nackdelar som att kaféerna de närmsta 10-12 km sannolikt inte öppnat. Idag fick jag gå nästan 21 km innan jag kom förbi ett öppet café, då smakade det rätt gott kan jag lova.

Resterande dryga 6 km gick i lite lagom takt, och lyckligtvis så hade de planterat träd utmed gångvägen så att det åtminstone bitvis blev lite skugga. Uppskattades mycket!

Väl framme i Mansilla var jag som vanligt lite för tidigt för vandrarhemmets öppettider, så jag satte mig på ett café som även hade en charkdisk där det hängde massa rökta köttbitar och korvar och massa trevligt. Jag nöjde mig med en ost- och skinkmacka, en otroligt trevlig smakupplevelse,

Sen blev det standardrutinen, duscha, tvätta, sova, och sen satt vi o pratade lite. Lite snabbmatsmiddag och nu är det dags för att fixa väskan för morgondagen, som lyckligtvis är lite kortare, och jag har ett hotellrum som väntar på mig i Léon, där jag ska stanna en dag extra för att vila fötterna.

Garmin: länk

Det som sagts tidigare om att ”mesetan” är enformig verkar stämma ganska bra, grusvägar bredvid bilvägar mellan spannmålsfält hela tiden. Men tråkigt vet jag inte, inte om man är van vid östgötaslätten iaf.

Startade 5:15 och traskade på till San Nicolás del Real Camino där det blev en kaffe och en Napoletana, sen mer traskande till Sahagún där det blev lite mer kaffe och en läsk för lite socker.

Vid 11-hugget kom jag fram till Bercianos del Real Camino och vandrarhemmet Perala. Modernt och ändamålsenligt med fyra sängar i varje rum och ett badrum per rum. Även ett trevligt allrum, även om vi inte var så många på plats.

Det blev middag på vandrarhemmet, en 3 av 5, men det var smidigt.

Nu är väskan packad för morgondagen och jag väntar bara på att temperaturen ska sjunka på rummet innan läggdags, blir en lång vandring imorgon så upp 4:15.

Garmin: länk

Käre vänner vilka långa ortsnamn de har här nere…

Idag var en synnerligen händelsefattig dag. Eftersom det var en relativt lång vandring idag, 27 km, startade jag tidigt, ca 4:30.

Vägen ut ur Carrión gick förbi ett kloster, där det såg ut som att de redan var uppe 😱

Nästan direkt började vandringen följa en större bilväg, och så skulle det fortsätta nästan hela vandringen. Landskapet var till största delen spannmålsfält efter spannmålsfält vart man än såg.

Frukost efter 17 km, sen ut på vägen igen, och efter 9 km till kom jag fram till vandrarhemmet. Eftersom det är söndag är i stort sett allt stängt, men lyckligtvis har vandrarhemmet både bar och restaurang. Första ölen blev dock en överraskning, för den kom med en skål med oliver och syltlök. Inte jätteförtjust i oliver, men man var ju tvungen att äta upp för syns skull…

Maten blev en trerätters med rissoppa med kanin, grillad fisk och inlagda äpplen som efterrätt.

Nu har jag fixat färdigt allt för morgondagen, och väntar på att temperaturen i sovsalen ska sjunka en aning. Imorgon blir det sovmorgon till 5 😁

Garmin: länk

Dagen började med enkla vägar ut ur Frómista och sen följde de parallellt med en bilväg.

Vid Población de Campos gick det välja ett antal alternativa vägar, och jag valde en som gick längs en ganska stor å. Till en början var vägen väldigt fin och det gick hålla högt tempo, men efter ett tag blev vägen mer och mer igenväxt, och till slut valde jag att lämna den nu knappt gångbara stigen och gick ut till bilvägen igen.

Ryktet på Google sa att det skulle finnas ett öppet café i Revenga de Campos, men väl där var det inte öppet så jag gick vidare. Inte heller nästa samhälle, Villarmentero de Campos, hade något öppet café, så än en gång fick jag gå vidare.

I Villalcázar de Sirga fanns det så äntligen ett öppet café, och jag fick faktiskt en av de bättre frukostarna på länge.

Efter frukost var det dags att ge sig ut på de sista fem kilometrarna, och vandringen fortsatte bredvid den stora bilvägen. Sakta uppför i tre kilometer och sen sakta nerför, och till sist var jag i Carrión de las Condes.

Vandrarhemmet för dagen drivs av ett gäng nunnor, och det är väldigt rent och trevligt. Inga våningssängar och bra avstånd mellan sängarna var skönt!

Middagen blev en enkel mikro rätt med en Fanta till, och nu är det dags att fylla på vatten och packa ner det som går i ryggsäcken. Imorgon är det en längre vandring, 26-27 kilometer, och den finns inga samhällen förrän efter 17 km, så ett par äpplen får åka med som färdkost.

Godnatt!

Garmin: länk

Vandringen för dagen började med några kilometer lätt grusväg, men sen kom backen som i folkmun kallas för mördarbacken (killer hill). Ja, jo, brant var den ju, 12%, men klart görbar, tog en halvtimme upp.

Väl uppe bredder en platå ut sig med fina vyer både bakåt o framåt. Om det nu varit lite ljusare så man sett något… därav inga bilder från dessa delar.

Väl uppe på platån så tog det inte lång stund innan det var dags att gå nerför igen, och efter några kilometer blev det dags för frukost i Itero.

Ut på vägen igen, nu på grusväg mellan nysådda fält som vattnades konstant, måste gå åt enorma mängder vatten!

Paus i Boadilla där solskyddet kom på, för det var dags för värmen att göra sig rejält påmind. Resten av vägen använde jag dessutom ett solparaply, men vet inte om det var så hjälpsamt, kanske om man går mer på eftermiddagen.

Framme i Frómista efter en vandring utmed en kanal blev det väntan på vandrarhemmet, duscha och vila. Gick för omväxlings skull ut i fikade lite på eftermiddagen, väldigt svalt o skönt inne på bageriet.

Framåt halv sju blev det middag, och nu är det dags att förbereda morgondagen och sedan sova när det svalnar lite grann. Godnatt!

Garmin: länk

Dagen vandring började som vanligt med någon timme i mörker, det är faktiskt skönt att gå i mörkret, och färden gick upp på ett par högplatåer med spannmålsfält så ögat kunde nå.

Efter drygt ett par timmar kom jag fram till Hontana, en otroligt fint samhälle, och där åt jag en bra frukost. Laddad med energi bar det ut på vägen igen.

Andra halvan av vandringen blev lite annorlunda med mer stigar genom träddungar, och avslutades med en sträcka utmed vägen till Castrojeriz.

Väl där besökte jag en kyrka, mycket fina målningar och prylar i guld o silver 🙂

Sen in till vandrarhemmet, duscha, tvätta, vila, och nu har jag precis ätit en rejäl middag så snart dags för sänggång. Godnatt!

Garmin: länk

Dagens vandring började med några kilometer stadsbebyggelse i Burgos innan grusvägarna tog vid. Tämligen platt terräng följde de närmsta 7-8 kilometrarna fram till Tardajos, där det blev frukost på ett café.

Tyvärr var det en tjej på vägen dit som snubblade och föll och skrapade upp ett rejält sår över knät. Hennes kompisar tog hand om det akuta så jag gick vidare, men hörde senare på dagen att hon hade fått bryta och ta en taxi till närmsta stad. Hoppas det ordnar sig för henne så att hon kan fortsätta!

Efter Tardajos började det stiga, inte så brant men ändå kännbart. Naturen blev alltmer lik det som kallas mesetan, en högplatå med bara spannmålsfält och grusvägar för mil efter mil.

Nästan framme i Hornillos de Camino fanns det en bänk överblickandes staden nedanför, och där satte jag mig en stund och insöp landskapet och den sköna brisen.

Väl i Hornillos blev det in på vandrarhemmet, duscha, tvätta och vila. Dagen avslutades med en paella på kyckling och gröna bönor, och nu är det dags att säga godnatt!

Garmin: länk