Dagen började innan solen gått upp för att komma så långt som möjligt innan värmen kom. Så ut genom Pamplona till Cizur Menor, och där gick solen upp. Lyckligtvis var det lite lätta moln, så rätt fin morgonvandring.

Gick med Su-Jin och hennes kompis, och kul att prata lite om allt möjligt.

Eftersom vi började så tidigt fick vi vänta till Zariquiegui, 11 km, innan vi fick något i oss. Men det är då som nygjord pan de chocolate och cafe con leche sitter som finast!

Upp på bergkammen och obligatoriskt foto vid konstverket vid Alto del Perdón, och sen brant ner några kilometer till Uterga. Där stannade vi och fikade lätt för att rätt snabbt ta oss vidare pga solen.

Sista kilometerna gicks i strålande sol och 36 grader, och då är energin inte hög hos någon, så vi hamnade i en grupp av några andra pilgrimer och tog oss in till Puente la Reina tillsammans och hittade ett albergue som hade lediga bäddar.

Sen drog standardproceduren igång, dricka kallt vatten (eller annat om det finns), duscha, tvätta och, för de som kan i värmen, en tupplur.

Nu är det snart dags för middag, och sen är det nog tidigt i säng för vi måste nog upp ännu tidigare imorgon efter det troligen kommer vara ännu varmare…

Garmin: länk

Fredagen var en vilodag, mest för att lugna mina solbrända armar och nacke, men det gav ju möjlighet att sova ut lite grann, även om man måste lämna 8:30.

Lite rundvandring, lite inköp av camelbak vattenpåse och en solkeps, titta rund lite i stan, sen blev det för varmt att vara ute.

Så fort alberguet öppnade igen var jag där för att komma undan den värsta värmen 😅

Vila, mat, och sömn. Godnatt!

Idag gick riktningen mot Pamplona. Dagen startade med relativt lätta partier i ett morgonfriskt sommarlandskap. Små stigar genom kupoler av gröna växter och med ljudet av floden Arga i bakgrunden.

Lite fika efter ett par timmar. Nu börjar man känna igen en del av ansiktena på caféerna eftersom det är där pilgrimerna samlas lite kort för att sedan vandra vidare i olika takt.

För dagen blev mitt vandringssällskap Carolyne från Quebec. Det visade sig att vi hade mycket att prata om eftersom hon dels var lärare och dels har barn i samma ålder som mina. Pga den extrema värmen (34 grader) och luftfuktigheten hade samma tempo så vi fortsatte till Pamplona tillsammans. Det här med oväntade möten är lite av tanken med caminon, kul att se det så tidigt.

En bit före Trinidad de Arre stötte vi på en ”trail angel” som frivilligt tagit på sig att bära upp dryck och frukt till en höjd för att ge till pilgrimerna i värmen så vi orkade fortsätta till Pamplona.

När vi passerade genom Burlada tog vi lite snabblunch och stötte på koreanska Ju-Sin som hade problem med skoskav och blåsor. Tillsammans tog vi oss de sista fyra kilometrarna till Pamplona genom de stekheta förorterna och vi lyckades komma fram även om det var på håret.

Till middag blev det paella och sangria, en väldigt gemytlig mat som satt perfekt efter den krävande dagen.

Imorgon blir det en vilodag för att få bukt med mina solbrända arman och nacke, samt lite inköp på Decathlon.

Glad midsommar i förväg på er!

Garmin: länk

Idag var det dags att fortsätta vägen ner för Pyrenéerna. Dagen började 6:00 med gregorisk sång i högtalarna (kanske för att vi sov i ett kloster…) och sedan snabbt ut på vandring 6:30. Frukost ut med vägen, en standard, tortilla patata och en cafe con leche. Sedan vidare genom landskapet, som påminde mig extrema mycket om Skärstaddalen (ner mot Jönköping) och jag fick lite nostalgikänning 😁

Efter en hel del ner- och ganska många uppförsbackar hamnade jag till slut vid en foodtruck där jag stannade och tog lite att dricka. Visade sig att det var ett bra val, trots att jag glömde vandringsstavarna där och fick 600 m extra vandring, eftersom det efter ett par kilometer lugn nedstigning kom en sista extremt branta nedförsbacken, där säkert någon mist livet…, och så in till Zubiri och Municipial Albergue (kommunalt vandrarhem).

Åt den bästa maten jag haft på länge i kafét till en simhall, trerätters för 180 kr!

Nu får vi se om min solbränna dödar mig inatt, annars hörs vi igen 😅

Garmin: länk

Den här dagen blev lite värre än tänkt, skulle tagit ca 7 h, tog nästan 12 h. Att ta sig 1200 höjdmeter upp och 500 höjdmeter ner på en sträcka på 26 km är inte helt optimalt för någon med min fysik 😁

Första biten gick genom ett morgonfriskt böljande landskap, men ganska snart började stigningarna komma. Många kämpade med att komma framåt, men vi blev belönade med otroligt fina vyer.

Efter några timmar kom jag fram till Orrison, ett café, och tog en välförtjänt fika och vila. Dessvärre, när det var dags att gå vidare, gjorde jag dagens stora misstag genom att inte fylla min vattenflaska.

Uppåt och vidare, nu började landskapet öppna upp sig med mer gräsytor, och det visade sig att hela toppområdena i Pyrenéerna är ströbete där kor, får och hästar går också betar fritt.

Framåt eftermiddagen började jag få ont om vatten och energinivån var låg, så jag försökte komma fram till en foodtruck som brukar stå nära toppen. Tyvärr visade det sig att de redan lämnat innan jag kom dit, och det var inte utan att jag började tycka lite synd om mig. Lite orolig över att ha slut på vatten samtidigt som jag visste att jag var sist kvar på berget. Men det var bara att gå vidare.

Efter några kilometer (vilket känns mer i värmen och klättring) kom jag fram till gränsen och där fanns en vattenpost. Så efter en stunds vila och fullt med vatten gick jag vidare mot Roncesvalles som var dagen slutmål.

Resten av vandringen gick relativt bra,men långsamt. Sista biten var dock lite äventyrlig, en väldigt brant och stenig liten stig ner till klostret, tur man har vandringsstavar.

Garmin: länk

Efter tåg från Biarritz/Bayonne kom jag så äntligen fram till Saint-Jean-Pied-de-Port. Efter en runda till pilgrims kontoret för att få mitt pilgrimspass aktiverat blev det lite sightseeing. Först citadellet från 1500-talet som skyddade Bayonne från anfallande spanjorer, sen lite proviantering och en i fransmännens ögon extremt tidigt middag (ca 18). Till sist bar det iväg uppför en rejäl brant väg till vandrarhemmet La Coquille Napoleon för dusch och säng. Hörs imorgon!

Då har starten på äventyret börjat… eller iaf så är jag i södra Frankrike, i Biarritz. Imorgon bär det av till Saint-Jean-Pied-de-Port som är starten på Camino de Santiago Frances.

Inga bilder idag, tänkte att trötta resenärer på CDG inte var så roligt 🙂

I sommar ska jag ut på en vandring i norra Spanien som kallas Camino de Santiago. S:t Jakob (Sant Iago) var en av Jesu lärjungar och sägnen säger att han är begraven en liten bit utanför Santiago de Compostela, och staden har därför varit ett pilgrimsmål i nästan tusen år.

Den camino jag ska vandra startar i den franska staden Saint-Jean-Pied-de-Port och vandringen till Santiago de Compostela kommer då bli 790 km, nästan 80 mil!